Om du kan läsa denna texten är du inte utbränd. Resonemanget nedan berättar varför.
Utbränd VS Utmattad
Utbränd. Det har blivit en vedertaget begrepp. Jag har felaktigt använt begreppet själv. Men någon vänlig själ (kommer tyvärr ej ihåg vem) korrigerade mig och sa att det inte kunde vara utbrändhet som jag relaterade till. För när något är utbränt, då har det blivit till aska och ifrån aska kan inget liv återuppstå. Åtminstone inte i detta jordelivet. Vi ska dock vara korrekta i sammanhanget. Visst kan man bli utbränd av långvarig stress, press och utmattning. Så illa att den fysiska kroppen inte orkar mer och läget blir oåterkalleligt, men det jag menar är att vi många gånger säger utbränd fast vi snarare menar utmattad och “vidbränd”.
Vägen fram
I mitt arbete som ledarutvecklare ingår det att hjälpa och stötta individer i arbetslivet och varje månad träffar jag åtminstone några som är på väg mot utmattning eller som har trillat över gränsen. När så sker är det vanligt att vi pratar om utbrändhet, men så länge individen andas och är uppe på benen så handlar det snarare om utmattning. Därifrån kan vi alltid finna en väg framåt till liv igen. Det är inte kört. Det är inte aska.
Bara genom att tänka över ordvalet har jag märkt att det hjälper. En stor del till finna en väg framåt handlar om att återerövra hoppet. Hopp om att det faktiskt går att få ett fungerande liv. Begreppet utmattning ger indikationer på att det går att komma upp på banan igen och samtidigt ger ordet en delförklaring till vad som har hänt. Det signalerar att något tokigt har pågått under en längre tid, så länge att individen ej längre orkar stå emot. Kropp och knopp har mattats av. Begreppet signalerar även att det finns en möjligt väg framåt. Att det är ett tillfälligt stadium. Jag brukar även här vara försiktig med att säga “en väg tillbaka” för det är sällan att vi kommer tillbaka till den som vi en gång var. På gott och ont.
Ingen universaldiagnos
Det handskas tyvärr ganska ovarsamt med just denna typ av diagnos och allt som ofta leder diagnoserna till en förödande passivisering av individen. Jag har själv upplevt den och de flesta jag möter har fått samma recept. En cocktalil bestående av halvrisig KBT, anti-depressiva och ångestdämpande. Det kan absolut vara det som är nödvändigt i många fall – men förödande för många om det får pågå för länge. För att komma på rätt köl behöver man vara klar i knoppen och det behövs energi för att kunna inleda uppbyggnadsfasen. Det som fick mig på rätt väg och det som fört mina klienter framåt är nya klara tankemönster och nya ageranden. Samtalen och påfyllnaden av verktyg för att kunna leda mig själv har många gånger varit nyckeln till långvarig stabilitet och hållbarhet. Dessutom behöver man arbeta med individens hela arena. I första hand det egna jaget, men sedan även se över hur det ser ut för övrigt. Till exempel: Arbetet och villkoren där. Ledningsstrukturen på arbetet. För studenter – studiemiljön och supporten där. Den sociala strukturen (familj, släkt och vänner). Gamla invanda kanske ärvda mönster? Val av fritidssysselsättning och en rad olika parametrar till. Varje människa är unik. Vägen framåt borde därför också vara unik och individanpassad.
Sällan en quick fix
En annan sak som är gemensamt mellan alla de jag mött (inklusive mig själv) är att det är en lång process för att nå stabilitet. Här är företagshälsovården och psykiatrin otåliga många gånger. Det finns inte tid till samtal och stöd över längre tid. Missar du dessutom en tid eller något hamnar mellan stolarna kan det få fatala konsekvenser. Utmattade individer behöver kontinuitet och trygghet. De har inte krafter till att kriga för att få vårdspiralen att funka. Jag vill verkligen inte lägga någon skuld på någon eller något. Jag vill bara uppmuntra till att zooma ut och försöka att se en större bild. Lösningen hänger sällan i en solitär tråd utan den är en mix av en rad olika faktorer och det tar enorm kraft för individen att bygga upp detta och det är många gånger en flerårig process. Precis som vi får ärrbildning av fysiska sår, får vi mentala sår som behöver läka och ärren gör sig många gånger påminda. Inte allt för sällan verkar vägen fram bli till en livslång balansakt. Därmed inte sagt att det enbart är av ondo. Rätt uppbyggt kan det ge helt nya egenskaper som; ökad lyhördhet, mod och en sensivitet som är en stor tillgång i dagens intensiva och många gånger okänsliga samhälle.
Ett högt fall för de “starka och duktiga”
Något som också har observerats är att det många gånger är de högpresterande och “starka” som drabbas av det tyngsta fallet. Ibland kan du inte ana det på ytan. De tänker allt som oftast att de minsann ska klara och reda upp även detta. Individen har ofta ett mantra för sig själv… “snart blir det bättre” och “jag ska bara…”. Till slut säger kroppen stopp! Många gånger har kroppen signalerat redan innan, men har man inte trillat igenom golvet fullständigt så tar du inte signalerna på allvar. Några av signalerna kan vara minnesluckor, häftiga humörsvängningar, likgiltighet, aggressivitet, gråtmildhet, ångest och fysiska åkommor såsom utslag, hjärtat rusar, tryck över bröstet och stelhet i olika kroppsdelar som nacke, rygg och skuldror. Har du några av dessa symptom eller känner någon som har dem är det dags att göra något. Kroppen är en levande organism och kommer liksom grässtrået att ge vika om det utsätts för alltför hård påfrestning. Oavsett grästyp.
Vad kan du göra?
Känner du att du har symptom själv. Sök hjälp. Sök tills du finner den hjälp som du tror på och som du känner hjälper just dig. Känns det inte rätt – sök ny hjälp. Det tar kraft, jag vet, men håll ut. Ta ett steg i taget. Det finns bra hjälp att få. Står du bredvid och har någon i din närhet – stötta individen till att söka professionellt stöd. Många gånger kan man komma långt genom att bara finnas till hands, men oftast behövs professionell hjälp. Det kan vara en lång och tung väntan tills man hittar rätt, men varje dag kommer individen närmare en lösning.
Therese Hoveman
Ledarutvecklare – med missionen att vi ska må bra och samtidigt kunna prestera på topp (när så behövs)
