Ho ho! Hur har du det där bakom lurarna?

Det finns något illavarslande kring den hyper-individualism och avskärmning som breder ut sig idag. Allt fler tycks vara så fullt uppe i sig själva att det finns begränsat med utrymme för så fina saker som empati, lyssnande, förståelse, samarbete, gemenskap, support, ideella engagemang och reflektion. Det som händer när vi isolerar oss och gömmer oss bakom hörlurar (som är lika stora som bageriets största semlor) är att vi går mot en isolering. Först fysiskt och sedan mentalt.

Som coach i personligt ledarskap vore det konstigt om jag förde en annan tes än att du behöver vara stark och stå på egna ben, men det betyder inte att du ska isolera dig, bara fokusera på dig själv och inte bry dig om resten. Tvärtom! Genuint grundad och solid blir vi när jaget samverkar med med omgivningen och om man skulle försöka beskriva en människans personliga utveckling så är “högsta nivån” när du är såpass grundad att du inte längre behöver ha dig själv (ditt ego) ständigt i fokus. När du släpper egot blir du mer trygg, stabil och öppen, vilket i sin tur leder till att du kan ta in och bry dig om din omvärld fullt ut. Den som möter dig får en känsla av att du verkligen finns där. Att du lyssnar och att du genuint bryr dig. Det finns få saker som får en människa att växa så starkt som just dessa stunder och det är är denna kärna jag tänkte att vi skulle ägna oss åt. För om vi ska växa och utvecklas behöver vi bryta den egofokuserade trenden.  

Välj ett offer!

För att levla upp tänkte jag att du skulle få några övningar som hjälper dig att tämja ditt ego. Detta är en övning där du behöver ett lämpligt träningsoffer. Välj gärna någon som står dig nära i vardagen – i hemmet, vänkretsen eller kanske på arbetet? Testa sedan att träna på dessa tre steg när du är i kontakt med denna person.

1) Frågvis och nyfiken

Istället för att prata om dig själv och dina eskapader fokusera på att lära känna ditt träningsoffer på djupet. Ställ mycket frågor i syfte att lära känna denna individ bättre. Kanske tänker du att det inte är någon idé att välja en person som du känt länge? Låt dig inte luras av det. Du behöver bara vara extra nyfiken och frågvis. Oavsett vem du väljer att öva på, arbeta med öppna fina frågor. Frågor som man inte bara kan svara ja/nej/bra på. Till exempel: Vad…? Beskriv…? Berätta mer om….? Hur….? Vilka…? 

2) Lyssna på svaret utan att filtrera det genom ditt ego

Detta borde vara en OS-gren. Det är en verklig utmaning! Tänk dig att du ritar ditt ego i din hand (ögon och mun – som på bilden) och att du håller upp den mellan dig och den som du ska lyssna till. Nu är ditt ego synligt mellan er (det som annars är osynligt och ständigt tjattrande). Vi lyssnar oftast genom detta ego-filter. Allt den andra säger filtreras genom dina egna åsikter, erfarenheter och värderingar. Här är tricket att du tänker dig att du sätter dig på handen. Att du tyglar ditt ego och håller det på plats så att du rent kan fokusera och lyssna på vad den andra säger. Sträva efter att verkligen förstå vad den andra personen känner. Vilka erfarenheter denna person har. Hur denna individ resonerar. Hur denna individs referensram ser ut. Du ska bara lyssna och ställa följdfrågor. Inte värdera. Inte avbryta. Inte dra några egna slutsatser eller paralleller. Inte försöka bidra till att lösa den andres problem om det nu är ett sådant du får lyssna till. Självklart får du ge råd om individen ber om det, eller om du ser att individen famlar efter råd, men fråga då först om personen vill ha ett råd. Våga därför låta tystnaden få tala. Ge din träningspartner tid att reflektera och tänka efter på egen hand. Ofta vet vi vad vill och inte. Bara vi får tid att tänka och känna efter. Eller hur?

3) Bekräfta utan att tala

Nu har du kommit långt. Du har lyssnat. Du har uthärdat att inte behöva stå i centrum själv. Du har börjat få en idé om hur din träningspartner tänker och känner. Heja heja! Nu ska du försöka att bekräfta din träningskamrat utan att prata. Utan att riva av någon av dessa frestande bekräftelse-strofer:
Jag förstår.
Ah! Ja….så var det även för mig.
Det låter exakt som den bok jag just läste om…den borde du läsa…
Det är precis det som min granne också upplevt! Han…

Sitt lugnt och stilla och bekräfta genom ditt kroppsspråk att du lyssnat och förstått. En stilla nick räcker långt många gånger. Är det något intimt du har fått del av kan det vara på sin plats att tacka för förtroendet.

Hur kändes detta? Vad lärde du dig?

När du testat detta några gånger, fundera gärna på vad som händer i dig. 
Hur känns det att kommunicera på detta sätt? 
Vilka observationer gör du?
Hur mår du inuti?
Vad händer med dina relationer när du frågar och lyssnar på detta sätt?
Skriv gärna ner dina erfarenheter och lärdomar. Det kan vara mycket roligt och stärkande att i skrift kunna se sin utveckling över tid. Dessutom ger det oss ofta en hint om att vi aldrig blir färdiga. Att det alltid finns mer att finslipa på. 

Du versus Amygdala/Striatum 1-0

Att låta egot stå tillbaka brukar i de flesta fall leda till att vi blir lugnare och mer harmoniska. Det är inte är magi utan reaktioner som psykologiskt går att bevisa. Du har lyckats vinna över de två automatiserade funktionerna i din hjärna:  Amygdala (ditt hotcentrum) och Striatum (ditt belöningscentrum). Ett starkt ego är ofta rädd och vill undvika hotfulla situationer som misstag, misslyckanden och kritik. Likaså vill ett utvecklat ego ha mycket beröm och finner falska kickar genom prestige, erkännande och prestationer. 

När vi isolerar oss får egot allt större utrymme. Vi blir allt mer beroende av dessa två lömska automatiska reaktioner. Egot har fullt upp med att se till att inte hamna utanför samt att få bekräftelse från yttre belöningar. Egot tar inte in omgivningen och blir allt mer avskärmat och ju mer avsides egot hamnar, desto större beroende av de “falska kickarna” som Amygdala och Striatum kan ge. I detta landskap frodas depressioner, förakt, rädsla och resistens. Inte undra på att det idag finns något som heter nät-troll (!)

Du är en förebild

När du gör något som får någon annan att må bra kommer den personen medvetet eller omedvetet att kopiera dig och det sprids positiva ringar. För vi är alla förebilder, bra eller dåliga, och vi väljer själv vem vi vill vara. Självklart behöver vi ibland pausa och hålla oss undan ibland, men ska vi må bättre var och en och tillsammans behöver vi nog fundera på hur vi lever våra liv. Hur vi prioriterar vår tidsanvändning och hur våra val bidrar till helheten.

För att själv kunna göra de bättre valen behöver jag individer som är öppna, nyfikna, frågvisa och utmanande runt omkring mig. Ni hjälper mig att brotta ner Amygdala och Striatum och att göra andra bättre val.

Mina automatiska hjärn-funktioner och egot säger att jag borde lägga mig i soffan. Ta en stor kaffe och titta på ett banalt Netflix-avsnitt. Logiken och mina inspirationskällor säger dock något annat och att det är på tok för tidigt att ta helg redan. Framförallt om jag vill att ensamföretaget och jag själv skall fortsätta att blomstra och utvecklas.

Önskar dig en fin final på veckan och en riktigt god helg!

Therese Hoveman